Tomb Raider

Handling

Lara Croft springer runt i djungeln och letar efter antika skatter.

Reines dom

Jag är klart skeptisk mot amerikanska biografer efter upplevelsen med X-men). Hur som helst hittade jag en salong i Boston för att se filmen på premiärkvällen och klarade mig undan med endast klibbigt golv, äcklig lukt samt en enveten megafonbebis.

Allt fokus är förstås på huvudkaraktären Lara Croft, datorspelshjältinnan spelad av Angelina Jolie. Innan filmen knappt har börjat hinner hon slåss mot en mördarrobot med inbyggd WinAmp-playlist och avfyra några hundra skott mot roboten (trots att de första nittio hade noll effekt) via sina två pistoler som dras ur lårhölstren. Inom kort kommer även den obligatoriska ”duschscenen med lite naket” för kidsen. Det går så långt att hon tvingas traska runt i Sibirien iklädd ett tajt linne.

Ni som tror att skurkarna har brittisk accent räcker upp en hand

Laras far Lord Croft spelas av Angelina Jolies riktige far, Jon Voight. Som om det inte vore nog så hade filmen premiär på Father’s Day-helgen i USA. Filmens bad guys utgörs av organisationen Illuminati, vilka får Frimurareorden att framstå som debattsidan i Dagens Nyheter. Ni som tror att skurkarna har brittisk accent räcker upp en hand.

Lara Croft försöker nog vara en kvinnlig Indiana Jones i modern tappning, men det blev magplask av den saken. Åtminstone verkar Angelina Jolie trivas i titelrollen. Det har ryktats om flera uppföljare, men jag säger som den insiktsfulla mördarroboten i inledningen: Game Over.

Omdöme: Två lårhölster

Sofias dom

Så här är det: Lara Croft är en engelsk överklassdam med en excentrisk hobby; att springa runt i katakomber världen över för att finna diverse värdefulla, magiska föremål och massakrera de monster och mördarrobotar som kommer i hennes väg. När hon finner en artefakt som tillhörde hennes döde far får hon reda på att en hemlig orden, Illuminati (som till min stora glädje beskrivs med ordet ”slug”), försöker finna två värdefulla artefakter (det finns ett antal sådana i filmen) som kommer att ge dem den Gudomliga Makten och göra att de kan kontrollera tiden. Hon förstår att detta är högst olämpligt eftersom Illuminati är hemliga, sluga och allmänt opålitliga så det blir hennes uppdrag att hindra dem. Samtidigt är artefakten hennes chans att ändra det förflutna så att hon får sin familj tillbaka. Därmed startas en kapplöpning för att finna artefakterna och bringa dem samman innan planeternas konstellation blir en rak linje för annars är det för sent och då blir alla tvungna att vänta 5000 år tills nästa chans kommer.

Eller något. Egentligen är det inte så viktigt. Inte dialogen heller. Det är nämligen en spektakulär show med Angelina Jolie som den obestridda stjärnan. Hon är fullkomligt lysande och skuttar lätt upp i den legendariska lilla skaran kvinnliga actionhjältar som bl a utgörs av Sigourney Weaver i Alienfilmerna och Linda Hamilton i T2. Det råder ingen tvekan om att hon är tuffast av alla. En ständig källa till sarkasmer som knappat verkar gå på normalt sätt. I stället klättrar hon, hoppar, springer, svingar sig i lianer eller kör motorcykel. Jolie passar ruskigt bra i rollen och det är tack vare hennes starka personlighet som Tomb Raider blir fantastiskt rolig äventyrsfilm.

Borde man störas av att Jolie har så lite kläder på sig? Jag själv anser att man inte kan bli förargad för hela den aspekten är så groteskt överdriven att det blir parodiskt. De verkar ironisera över pojkars (ålder 13-81) fantasier och ideal. Det blir snarare en av de komiska detaljerna i filmen än något man orkar skriva ilskna feministiska manifest om. Det bästa sättet att beskriva upplevelsen är med orden: Absolutely fabulous. Gå och se.

Omdöme: 5 uråldriga tempel