The Terminal

Handling

Viktor Navorski landar på en flygplats men kan inte ta sig därifrån, eftersom hans pass blivit ogiltigt på grund av att krig har brutit ut i hans hemland.

Reines dom

Tom Hanks och Steven Spielberg slår ännu en gång ihop sina begynnande flinter för att skapa film. Dock är det här en helt annan typ av historia än Saving Private Ryan. Hanks spelar den olycklige resenären som hamnar i trubbel när hans pass ogiltigförklaras. Till en början försöker han desperat ta sig från flygplatsen, men med tiden finner han metoder för att överleva i den sterila flygplatsmiljön.

Det bjuds på ett flertal roliga småepisoder och man finner sig studera hans innovativa lösningar med ett leende på läpparna. För att vara lite övertydlig har Hanks lagt sig till med en överdriven, nästan komisk accent vilket gör att han låter som en Jacques Clouseau på valium.

Catherine Zeta-Jones dyker upp som flygvärdinna och givetvis möts de två. Jag brukar gnälla på standardkonceptet "tårdrypande kärleksscen på flygplats", men här är det tyvärr svårt att undvika valet av miljö.

Från början var det tänkt att rullen skulle spelas in på JFK men det blev ett stort scenbygge istället. Däremot har man gödslat friskt med produktplaceringar och varumärken på ett sätt som överträffar senaste Hamiltonfilmen i smaklöshet.

Filmen bygger löst på Merhan Karimi Nasseri, vars livsöde beskrivs i boken Terminal Man. Han har under de senaste 16 åren bott på en röd bänk i Terminal 1 på Charles De Gaulle i Paris. Ett halvt dygn efter att jag sett filmen på en atlantflygning hamnade jag i Terminal 1, där jag såg Nasseris röda bänk genom fönstret.

Omdöme: Tre röntgenkontroller