The Day After Tomorrow

Handling

En ny istid kommer från döda vinkeln och lamslår mänskligheten, men givetvis lyssnar ingen på den ende forskare som berättar sanningen.

Reines dom

Innan salongen intogs gjorde jag några förutsägelser angående handlingen, baserad på mina tidigare erfarenheter av Roland Emmerichs bullriga spektakelfilmer. Jag var riktigt elak och drog till ordentligt. Mina farhågor besannades och lite till.

Emmerich verkar gilla att förstöra amerikanska städer. Först dök det upp utomjordingar i Indepencence Day, sedan allas vår storfotade Godzilla och nu Moder Natur. Vad kommer härnäst? Muterade mördarmuffins?

Den komiska höjdpunkten är dock när hjältarna försöker springa ifrån istiden

Det väsnas och bullrar mest hela tiden. Manuset är så fullt av dumheter att man baxnar och plötsligt får för sig att studera taket i salongen. En rättrådig vetenskapsman kan ensam rädda världen men ingen lyssnar. Har vi hört den förut? Andra stereotyper i en katastroffilm som denna inkluderar en hund som räddas, en polis som inte kan franska och så en Dick Cheney-kopia som dyker upp och försöker precis som originalet förgöra världen genom trångsynthet.

Effekterna är som väntat överdrivna in absurdum men ganska så maffiga, inkluderat en twister genom Los Angeles och en tidvattenvåg över New York. Skatteböckerna i Central Public Library brann som väntat bra.

Den komiska höjdpunkten är dock när hjältarna försöker springa ifrån istiden (som går runt hörn). Och lyckas.

Omdöme: Två kurvtagande istider