Om en pojke

Handling

Ytlig slackerkille finner oväntad vän i en intelligent tolvårig pojke.

Reines dom

Det här kommer nog att bli den kortaste och mest intetsägande dissning jag någonsin skrivit. Jag har nämligen inte så mycket ondsint att säga om den här rullen. Filmatiseringen av Nick Hornbys roman är en slätstruken, harmlös och lagom engagerande sak som varken berör på djupet eller besitter sömnpiller-egenskaper. Helt enkelt en mysig film att må bra av som lockar fram några små skratt då och då. Egentligen borde den kanske få en trea i betyg, men även om upplevelsen på plats är god ger den tyvärr inget bestående intryck.

Några regiknep är riktigt lyckade även om de inte längre är särskilt ovanliga inom den här genren. Det mest imponerande är dock att Hugh Grants närvaro inte lockade fram de vanliga spykänslorna hos mig. Han glider bort en smula från sin vanliga typecastade engelsman med denna aningen mer komplexa roll, även om man förstås anar den gamle Grant här och där under ytan. Han har åtminstone fixat en intressantare frisyr den här gången, så i nästa roll kanske han lyckas vara mer än bara uthärdlig.

Omdöme: Två rufsiga kalufser

Sofias dom

Om en pojke är precis det den skall vara. Rolig men inte för bitsk (vill inte stöta sig med USA’s moralmaffia), tänkvärd men inte för deprimerande (vill locka publik som söker tillfällig förströelse) och varm (för att vi skall MÅ BRA och gå därifrån med ett leende på läpparna).

En del infall och scener är riktigt lyckade. Skådespelarna är till största delen bra och Hugh Grant verkar ovanligt inspirerad när han slipper spela "snälla, stammande killen". På det hela taget är filmen en fullt acceptabel medlem i sin genre (romantisk komedi).

Men det är inte riktigt Jesus återkomst till jorden. Om man säger så.

Omdöme: 3 livsfarliga brödlimpor