Mummy Returns

Handling

Mumien återuppstår – igen. Surprise!

Reines dom

Ok, det här känns bekant. Alla de obligatoriska momenten från förra Mumien-filmen finns med. Imhotep återuppstår och framkallar sina trogna men totalt inkompetenta zombiesoldater som får på nöten. Brendan Frasers skjorta är vitare än Denivit-reklamen, trots några dagar av ökenfärder och strider. Oded Fehr vet vad som pågår men säger bara några små ledtrådar i taget. De tre Giza-pyramiderna dyker upp på flera olika ställen i filmen.

Vad sägs om en arme av blåsrörsförsedda zombiepygméer som är elakare än Gremlins?

So far so good. Men det här är ju en efterföljare. Det måste vara mer av allting. Vad sägs om en arme av blåsrörsförsedda zombiepygméer (!) som är elakare än Gremlins? Vad sägs om att återuppliva mumierna på British Museum? Vad sägs om att exponera mer av Rachel Weisz samt förvandla henne till stridskonstexpert? Vad sägs om en mystisk ö mitt ute i öknen?

Och så måste vi ju ha en ännu coolare slutboss som Fraser kan slåss mot. Vad sägs om en femtusen år gammal krigarkung som ser ut som en förvuxen skorpion i starkt behov av manikyr? Givetvis återupplivad, men det är ju underförstått.

Det är nämligen fler som dör och återupplivas än antalet allvarliga sekunder i den här rullen. På tal om återupplivning av folk, nämnde jag förresten att det kommer ännu en efterföljare?

Omdöme: Två flinande zombiepygméer

Sofias dom

Den här filmens grundidé är: Nu skall vi göra Mumien igen, fast större. Allt är större. Skurkarna är fler. Explosionerna. Allt. Om detta är era kriterier på en bra film kommer ni att dyrka Mumien 2. Själv är jag skeptisk.

Den första filmen tyckte jag verkligen om. Jag gillade den lite självironiska inställningen till äventyrsfilmer med alla deras klyschor och mallar. Tvåan kör på lite i samma stil men det är ändå något som saknas. Kanske det faktum att den slarvar med själva berättandet av handlingen, något som ändå borde vara huvudpoängen med att göra en film (tillsammans med att tjäna pengar). I jämförelse med första filmen som ändå var relativt sammanhängande trots sin absurda handling är tvåan ytterst förvirrande. Man förstår inte vilka personerna är och varför de handlar som de gör. Istället känns det som skaparna kommit på några roliga scener och häftiga idéer som de spelat in och sedan försökt få dem att passa ihop.

Det mirakulösa luftskeppet vars manövrerbarhet endast verkar överträffas av nutidens jaktflygplan

Till deras försvar bör tilläggas att de roliga scenerna och häftiga idéerna verkligen är roliga och häftiga. Uppväckandet av alla mumierna på British Museum är hysteriskt, likaså biljakten genom trettiotalets London. Andra uppskattade detaljer är de rabiata pygmemumierna, dialogen, det mirakulösa luftskeppet vars manövrerbarhet endast verkar överträffas av nutidens jaktflygplan, samt de störtsköna skådespelarna.

Brendan Frasier har funnit en perfekt balans mellan Motvillig Hjälte och ständig källa till sarkasmer och John Hannah är ljuvlig som hysteriskt våp.

På det hela taget är filmen underhållande och rolig men lätt irriterande. Egentligen är den första delen bäst, den som utspelar sig i London. Sedan blir det lite för uppenbart att filmen enbart är uppbyggd av löst sammanhållna roliga scener.

Nej, jag är inte överdrivet surmagad och gnällig. Jag kan tolerera en viss mängd logiska luckor (jag gillar ju faktiskt den första filmen) men man måste faktiskt dra gränsen någonstans.

Omdöme: Tre mystiska tempel i exotisk miljö, sedan länge bortglömda av omvärlden men innehållande ofattbara skatter