Mirror Mask

Handling

En liten flicka dras in i en märklig drömvärld, där hon måste finna en mystisk mask för att rädda livet på den goda drottningen.

Reines dom

Dave McKean och Neil Gaiman är ett bekant radarpar och det var inte utan viss bävan som jag satte mig för att se deras första filmmaterial väckas till liv. Skulle man lyckas fånga den speciella känsla som genomsyrar alla deras gemensamma verk?

Å ena sidan används en läcker berättarstil som om Hayao Miyazaki möter Alice i underlandet. Filmen är regisserad av McKean, vilket märks redan från start tack vare hans unika visuella stil. Efter en kort start i verklighetens Brighton med vemodig vy över Brighton pier och dess förkolnade systerpir i väst (redan här startar det symboliska bildspråket) slår de psykedeliska effekterna till med full kraft. Å andra sidan blir det lite väl mycket mumbo jumbo ibland, då landet känns som ett Oz där alla invånarna tuggar konstiga svampar och fysikens lagar endast lever kvar som ett flyktigt minne.

Som vanligt står Gaiman för dialogen, vilket gör att de minst sagt underliga figurerna som dyker upp känns mänskliga och flerdimensionella. Storyn är precis så mångbottnad, skruvad och förvirrande som man kan vänta sig. De underbart knasiga karaktärerna trotsar alla försök till beskrivning och måste helt enkelt upplevas.

Totalt sett bra, men ändå inte riktigt vad jag hade förväntat mig. Nu väntar jag istället på nästa Gaiman-filmatisering Stardust.

Tre barbapappapingviner