League of Extraordinary Gentlemen

Handling

En maskerad galning hotar världen och ett minst sagt udda gäng från alla världens hörn går samman för att stoppa honom.

Reines dom

Här samlas det ihop ett gäng som får Shoveller och de andra i Mystery Men att förvandlas till navelludd. Plats på scen för Kapten Nemo, Mr Hyde och annat löst folk i form av vampyrer, odödliga och osynliga.

Stackars Sean Connery axlar manteln som allt-i-allo-äventyraren Allan Quatermain. En lustig detalj är att Quatermain har en distinkt hatt på bioaffischen, men inte någon gång under filmen. Richard Roxburgh gör en roll fjärran från den hetsige greven i Moulin Rouge eller den iskalle hantlangaren i MI2, men tvingas här kämpa hårt mot ett synnerligen tunt manus.

Resten av gänget är inte heller något att hänga i julgranen. Kapten Nemo är fjärran från Jules Vernes ödestyngda gestalt. Här är han en hejare på kampsport och när hans gigantiska ubåt Nautilus glider uppför stora kanalen i Venedig är det så fånigt att man saknar ord. >Osynlige Mannen skulle dock göra sig bäst om hans ord också påverkades av osynligheten. Med sina putslustiga oneliners är han en ren plåga från början till slut. Stuart Townsend, även känd som ”mannen som inte blev Aragorn”, spelar Oscar Wildes litterära figur Dorian Gray, en dekadent odödlig med tveksam attityd.

Som ni hör är det här en film där referenserna duggar tätare än regnet i Göteborg. I stort sett varje replik och namn är någon form av referens, må den vara litterär, kulturell eller bara osannolikt långsökt.

De ofrånkomliga plottwistarna är mediokra, för att använda ett alltför snällt ord. I dagens filmvärld skulle den största och mest oväntade plottwisten av dem alla vara att helt enkelt inte ha någon sådan.

Omdöme: Två fåniga järnmasker