Låt den rätte komma in

Handling

Den mobbade Oskar finner en ny vän i den udda flickan Eli, samtidigt som en mordvåg drabbar deras förort.

Reines dom

Detta är den tredje svenska vampyrfilm jag ser på bio på lika många år. Tidigare har svensk filmindustri lyckats producera både Frostbiten och Vampyrer, men otroligt nog har man lyckats få pengar till att göra ytterligare en.

Precis som de andra två är flertalet scener i det närmaste farsartade, men å andra sidan satt jag och himlade med ögonen åt den pinsamma dialogen samtidigt som en tjej i min ålder skrek högt av skräck. Två gånger.

Boken av John Ajvide Lindqvist slog ned som en bomb för några år sedan och det var bara en tidsfråga innan den skulle bli film. En av de saker jag gillar bäst med boken är hur samhällsrealism blandas vilt med fantasyelement och det passar perfekt. Inga nygotiska slott med vampyrer i krås och sammet, utan snarare snoriga ungar med täckjackor och lortiga diskbänkar. Boken utspelas 1982 och väver in samtida händelser i berättelsen, som till exempel ubåten som gick på grund utanför Stockholm Karlskrona det året.

Filmen försöker förstås få med en del sånt och lyckas ibland. En ytterst irriterande detalj är det producerades mycket bra musik på den tiden, och ändå envisas de med att spela Per Gessle flera gånger i bakgrunden.

Passa på att se originalet innan den amerikanska remaken får premiär och förstör allting. Den kommer säkert suga allt utom blod.

Omdöme: Tre plastsmurfar