Jumper

Handling

En ung man upptäcker att han kan teleportera sig, men givetvis är det några skurkar som försöker sätta stopp för det roliga.

Reines dom

Minns ni Kurt Wagner från X-Men 2? Bamf-bamf och så var han på ett annat ställe. Men den här gången är det inte en blå smurf med svans som har fått förmågan att teleportera sig, utan en hungrig ung man med allt annat än nobla avsikter. När han inte rånar banker solar han på Sfinxen, surfar på Fiji och tar en öl i London – allt på samma dag.

Egentligen är idén inte så dum. Den baseras på ett gäng ungdomsböcker av Steven Gould och man kan väl anta att det kommer en uppföljare framöver. Men tyvärr visar Hayden Christensen ännu en gång att hans skådespelartalanger inte riktigt är i toppklass. Den inledande voiceovern är pinsamt dålig.

Samuel L Jackson är med i så många filmer att han kanske borde fundera på att ersätta kvantitet med kvalitet. Den här gången är han ovanligt grå som paladinen Roland (doh), och då menar jag inte bara den nya frisyren. Detta är nog hans sämsta roll sedan Loaded Weapon.

Senast man såg Christensen och Jackson braka samman i Episode 3 hade de varsin ljussabel. Jackson har åtminstone fått en liten anti-teleporteringsleksak medan Christensen fick hålla tillgodo med en välbehövlig klippning.

Tyvärr är det många lösa trådar som aldrig klaras upp och hela manuset känns hafsigt. Det finns en intressant bakgrundshistoria om det tusenåriga kriget mellan jumpers och paladiner som bara nämns i förbifarten till förmån för ännu mer action. Dessutom är filmen på tok för kort.

Omdöme: Tre bussar i öknen