Inglorius Basterds

Handling

Ett gäng soldater av judisk härkomst drar ut för att slakta nazister.

Reines dom

Efter Death Proof var förhoppningarna stora på att Quentin Tarantino skulle återvända till vita duken med ett mästerverk, och hypen blev inte direkt mindre av att Brad Pitt hoppade på tåget. Resultatet är inget mästerverk men ändå ett rejält knippe underhållning.

Tarantino har tagit ut svängarna mer än de flesta andra filmer om andra världskriget vågat drömma om. Som väntat hittar man hans fotavtryck över hela produktionen med signum som oändliga dialoger och snyggt förpackade våldssekvenser. Skurkarna är coola, hjältarna är coola och om det hade funnits utomjordingar hade de med största sannolikhet varit coola de med.

Handlingen bygger på en förlaga från 1978 där en göteborgare spelar huvudrollen. Det är inte så avancerat egentligen men det spelar ingen roll, eftersom publiken sällan går till en Tarantino-film för att hänföras av djupa budskap. Båda orden i titeln är felstavade med flit av outgrundlig anledning. Till skillnad från Valkyrie så utgörs den mesta delen av dialogen på tyska och franska, och jag räknade till fyra olika språk i filmen.

Ett måste för alla som gillar Tarantino.

Omdöme: Fyra skalper