Eternal Sunshine of the Spotless Mind

Handling

Ett par väljer att utplåna alla minnen av sin relation.

Reines dom

Det hela börjar med en intressant inledning, då förtexterna inte kommer förrän en kvart in i filmen. Joel upptäcker att hans käresta Clementine har låtit radera sina minnen av deras relation. Förtvivlad låter han sig själv undergå samma process, men det går inte så smidigt som han hade tänkt sig.

Det här är något så riskabelt som en seriös Carrey-roll. I nästan två timmar undgår han nästan helt att bjuda på förvridna grimaser och silly walks. Man förväntar sig att han när som helst ska brista ut i ett galet skratt och göra en saltomortal nedför trappan, men han lyckas över förväntan med att porträttera den melankoliske Joel, vars dagbok är fylld av det tomrum som utgör hans liv. Kate Winslet är bra som hans totala motsats, den impulsiva Clementine. Hon gör snöänglar på hal is och vill uppleva allt som livet erbjuder. Även Elijah ”Mr Frodo” Wood och Kirsten Dunst syns i biroller.

Precis som i fallet med Memento för några år sedan sitter man i biofåtöljen och försöker lista ut hur alla olika tidsklipp hänger ihop rent kronologiskt. Konceptet fungerar i stort sett bra. Det väcker tankar, ifrågasätts hur vi uppfattar minnen och den påverkan de har på vår uppfattning av omvärlden, även om det kanske inte är så otroligt djupsinnigt som vissa vill ha det till.

Filmen tappar tempo på mitten men lyckas ta fart igen och bjuder på en helt ok avrundning. Resultatet är tänkvärt och genomtänkt, men långt ifrån det mästerverk som utmålas av recensenter.

Omdöme: Tre snöänglar