Die Another Day

Handling

James Bond är tillbaka för att rädda världen, denna gång från en suspekt diamanthandlare och dennes koreanska lakejer.

Reines dom

Det hela börjar intressant, då den sedvanligt bombastiska inledningen innehåller några element som är snudd på originella i Bondsammanhang. Det är ju en merit efter exakt 40 år av Bondrullar. Men sedan rullar det på i gamla hjulspår.

Ett vanligt problem med Bondfilmernas intrig är att MI6 får ett livsviktigt uppdrag på halsen där hela världen står på spel, och vad gör man? Sätter samman ett professionellt team för att lösa problemet? Nej, man skickar in en enda man, en alkoholiserad ensamvarg som vägrar att lyda order. Vad kan gå fel?

Pierce Brosnan är inne på sin fjärde Bondfilm, och nog börjar han kännas lite trött i huvudrollen. Bond-karaktären är samma misogyna dinosaurie som vanligt, med en dialog som mestadels består av sexuella anspelningar eller välplacerade punchlines.

John Cleese gör sin första soloroll som prylbossen Q efter Desmond Llewelyns bortgång. Men allvarligt talat, med osynliga prylar och VR-glasögon börjar det bli ännu mer parodiskt än tidigare. Halle Barry gör det hon brukar pyssla med, men det är ändå ljusår bättre än insatsen av Denise Richards i förra Bondfilmen. Madonna dyker upp i en liten roll som ändå lyckas ta upp alltför mycket tid på duken.

Resultatet blir tyvärr insorterat långt ner i den långa listan av Bondrullar.

Omdöme: Tre osynliga bilar