Crouching Tiger Hidden Dragon

Handling

En skicklig tjuv stjäl ett värdefullt svärd och den gamle krigaren dyker upp för att finna tjuven.

Reines dom

Efter en Kung Fu-uppvisning på scenen satte det hela igång och visade sig vara en vacker och stilistisk film om 1800-talets Kina. Till tonerna av en vemodig cello blandas romantiska ökenäventyr i värsta Harlequin-stil med välkoreograferade "wire works"-strider som skulle få Jackie Chan att tappa hakan. Wire-tricken är förstås gjorda av Woo-Ping Yuen som även koreograferade Matrix.

Titeln är tydligen en kinesisk fras som anspelar på en situation där det förekommer gömda mästare, och så är verkligen fallet i den här rullen. Veteranerna Chow Yun-Fat och Michelle Yeoh gör oväntat bra porträtt av två erfarna krigare, med glimtar av ungdomens passion kvar i sina ögon men alltmer nedtyngda av plikt. Miljöerna är fantastiska och vissa scener har redan blivit moderna klassiker, som striden uppe bland bambutopparna, även om den balanserar (!) farligt nära parodi. Ett stort plus för de starka kvinnorna och deras framträdande plats i manus. Det verkade dock bara bo två typer av människor i Kina på den tiden: kanonmat och superhjältar.

Detta är rullen som alla skulle vilja ta creds för och jag misstänker att kön till Ang Lees nästa audition kommer att ringla sig runt flera kvarter.

Omdöme: Fem attans viga munkar

Sofias dom

Ibland har man det sällsamma privilegiet att få se en film som från första scenen har din totala, odelade uppmärksamhet. Som får dig att sitta andlös i två timmar, fullkomligt uppslukad av den värld du dras in i. Som får dig att besatt klistra blicken vid skärmen bara för att du inte vill missa en enda detalj, replik, ansiktsuttryck (eller för all del karatespark).

Ibland har man det sällsamma privilegiet att få se en film som från första scenen har din totala, odelade uppmärksamhet. Som får dig att sitta andlös i två timmar, fullkomligt uppslukad av den värld du dras in i. Som får dig att besatt klistra blicken vid skärmen bara för att du inte vill missa en enda detalj, replik, ansiktsuttryck (eller för all del karatespark).

Som ni säkert redan har gissat anser jag att Crouching Tiger, Hidden Dragon är en sådan film. Måttlighet må vara en dygd men i det här fallet måste jag ändå säga att det är den vackraste saga jag någonsin sett på en filmduk. Varenda miljö, varje detalj är som en njutning för ögat. Kamerasvepen är mästerliga. Jag kapitulerade helt enkelt totalt. (Ja, jag vet att människor inte kan flyga, inte ens om de blivit utbildade av heliga munkar som bor på ett berg, men jag menar kom igen va, det är ju en saga.)

Det enda som möjligtvis kändes lite avslaget var en långdragen tillbakablick som var lite väl kioskroman-mässig för att inge förtroende. Egentligen borde den ha dragit ned betyget en smula men jag hade faktiskt inte hjärta att göra det.

Omdöme: Fem saltomortaler