Bourne Identity

Handling

En man med kulor i ryggen plockas upp ur havet av ett gäng fiskare, och det visar sig att han inte ens minns vem han är.

Reines dom

För länge sedan såg jag förlagan med samma namn, en fyratimmarshistoria med Richard Chamberlain i titelrollen. På känt Hollywoodmanér har det nu blivit dags att göra en modern variant på den fjorton år gamla tv-serien som bygger på Robert Ludlums bok. Handlingen är i stora drag densamma, men längs vägen har man ersatt agentkänslan med en modern actionfilm.

I titelrollen som Jason Bourne hoppar Matt Damon runt över Europa och ser förvirrad ut i två timmar. Tack vare den kompakt förpackade handlingen är han dock inte ensam, då hela biosalongen också sitter och funderar på vad han egentligen håller på med. Man har även lyckats få med Franka Polente från kultrullen Lola Rennt, som stöttar den förvirrade Bourne på hans färd.

Själva grundidén med en minneslös agent är intressant och fungerar bra under den första halvtimmen, men sedan känns det som om konceptet rattar in autopiloten och styr sig själv in i minneslöshetens dimma. De snabba klippen avlöser varandra och det hela resulterar i god underhållning för stunden, speciellt om man inte har sett förlagan och gillar att vara förvirrad.

En liten detalj är att agenterna är så överdrivet galanta på diverse kampsporttekniker. När Bourne går lös på två poliser blir de utklassade på två sekunder. Senare möter han en annan agent vilket förstås mynnar ut i en benknäckarorgie som nästan matchar den osannolikt överdrivna och utdragna slutstriden i Mission Impossible 2. Nog för att jag inte saknar Roger Moores taffliga karate chops i dennes senare Bondfilmer, men när förvandlades agentfilmer till en Krav maga-uppvisning?

Omdöme: Fyra kulor i ryggen