Big Fish

Handling

När Ed Bloom råkar ut för en allvarlig sjukdom bestämmer sig hans son för att tränga igenom de skrönor denne uppfostrats med och verkligen försöka förstå faderns liv.

Reines dom

Äntligen dags för något nytt av Tim Burton. Remaken av Apornas planet var ju inte direkt något att hänga i julgranen, men här är han tillbaka med ett verk som innehåller hans typiska kännetecken.

Ed Bloom befinner sig på ålderns höst och har hela sitt liv varit en begåvad historieberättare med fokus på sina egna strapatser. Hans son har under hela sin uppväxt matats med den ena fantasiberättelsen efter den andra. När fadern blir allvarligt sjuk uppstår ett behov hos sonen att ta reda på mannen bakom myten, att försöka förstå vem hans far egentligen är innan det är för sent.

Ewan McGregor gör en mycket bra insats som den unge Ed Bloom vars liv är större än livet självt. Eller är det? Hur mycket av hans skrönor är egentligen sant? Historien spretar åt alla håll, med sjöjungfrur, jättar och underhavsmonster. Danny DeVito dyker upp som cirkusmanager, Helena Bonham Carter en mystisk häxa ute i skogen och Steve Buscemi gör en minst sagt oväntad karriär. Historien är förvillande, överdriven och förförande på en och samma gång.

Det finns många scener att berätta om och kommentera, men det går inte att diskutera några detaljer utan att förstöra helheten. Fotot, stämningen och regin andas stundtals Burton lång väg, och hans ständige vapendragare Danny Elfman levererar än en gång ett passande soundtrack. Slutet som knyter samman filmen är ett av de intressantaste jag sett på länge. Dessutom finns här snabbaste sättet för att bli av med kampsportskunniga officerare. Indiana Jones, släng dig och din pistol i väggen.

Omdöme: Fyra upphängda skor