Beowulf

Handling

Ett monster dyker upp och terroriserar en dansk by, men testosteronpaketet Beowulf dyker upp för att rädda dagen.

Reines dom

Så var det dags för ännu en filmatisering av Beowulfsagan, denna gång med manushjälp från självaste Neil Gaiman. Lyckligtvis är det fysiskt omöjligt att göra en sämre version än Christopher Lamberts genomruttna Beowulf-rulle från 1999.

Det ovanliga med den här versionen är att allt är animerat. Man har alltså klätt skådespelarna i pyjamas med pingpongbollar för att fixa motion capture. Resultatet är tämligen udda. Å ena sidan är det ofta snyggt gjort, men flera av de rörliga scenerna är pinsamt dåliga. Framförallt skådespeleriet tappar en hel del på detta koncept eftersom alla nyanserade ansiktsuttryck går helt förlorade.

Ray Winstone i titelrollen har biffats upp till 300-proportioner. Anthony Hopkins dyker upp som gamle alkiskungen Hrothgar med ett förflutet som ska vara mystiskt men är uppenbart för alla biobesökare efter tre minuter. John Malkovich gör ännu en omisskännelig roll och Angelina Jolie spelar förstås monstermamman i en minst sagt naken version som troligen är anledningen till nittio procent av biobesökarnas närvaro.

En rolig sak är att det utspelas i Danmark, men landskapet är fullt med djupa raviner och höga snöklädda berg. Dessutom kommer Beowulf från Sverige men färdas över ett stormpiskat hav i färden mot Danmark. Ett hav som dessutom befolkas av havsmonster och sjöjungfrur. Tur man har Stenafärjor nu för tiden så man slipper sådant.

Omdöme: Två guldbröst