Bridget Jones: The Edge of Reason

Handling

Renée Zellweger är tillbaka som den kärlekskranka titelhjältinnan.

Reines dom

Tvåan tar vid där ettan slutade. Bridget har fått sin Mr Darcy men hon är ovanligt framgångsrik när det gäller att skapa onödigt många problem för sig själv. Hugh Grant repriserar sin roll som ärkestöveln Daniel Cleaver, även om han inte har samma närvaro som i föregångaren. Däremot stjäl han varenda scen där rollfiguren förekommer. Man har till och med skrivit in mer av Cleaver i historien jämfört med boken, gissningsvis för att testpubliken somnade under de första pressvisningarna.

Colin Firth som Mark Darcy lyckas med konststycket att vara ännu mer tråkig än i ettan, och det är inte illa. Givetvis skall han slåss med Grant ännu en gång. Suck.

Alla tre huvudfigurerna känns trötta och oinspirerande, vilket även gäller för filmen som helhet. All tillstymmelse till röd tråd är försvunnen och det hela är snarare en samling sketcher som alla slutar på samma sätt: Bridget gör bort sig. Det verkar vara filmens enda mål, att frossa i hennes klavertramp (eller snarare Cleavertramp). Gissa hur lång tid det tar innan man tröttnar på den saken? För att fylla ut tomrummet åker Bridget både på skidsemester och jobbresa till Thailand, men när dammet lägger sig är det bara ännu en slarvig rökridå för ett tråkigt manus.

Omdöme: Två bångstyriga skidor

Kommentarer inaktiverade.

Senaste

Kategorier

Årgångar