Zodiac

Handling

En seriemördare härjar i San Francisco och två journalister blir besatta av att lösa fallet.

Reines dom

David Fincher är mannen bakom mästerverk som Seven och Fight Club, men den här gången har han tagit sig vatten över huvudet. De två nämnda filmerna kändes fräscha när de kom men Zodiac är mest trött och oengagerande. Man kan ju undra vad han tänkte när han valde att göra ännu en filmatisering av ett olöst fall från 60-talet?

Extra fånigt blir det när filmen hoppar från 60-tal till 80-tal och enda synliga skillnaden är att Jake Gyllenhaal får lite skäggstubb och annorlunda palett på sin flanellskjorta. Någonstans i mitten går huvudrollsinnehavarna på bio och ser en Dirty Harry-film som är baserad på samma mordhistoria. Bortsett från det smått paradoxala i detta så är det ännu en indikation på att filmen är alldeles för utdragen.

Vilket är synd, för det hela är ändå väl genomfört. Robert Downey Jr är lysande som skjutjärnsreporter på dekis och Jake Gyllenhaal är helt ok som den entusiastiske gröngölingen. Men hur spännande kan det bli egentligen när man sett en annan film på samma historia och vet hur det kommer sluta? Och hur många snutfilmer i San Francisco har man sett egentligen? Bullitt, Dirty Harry och resten av gänget gör inte precis att man häpnar över det innovativa upplägget.

Eftersom man är miljöskadad av senaste decenniernas krav på skruvade plottwistar och flamboyanta hollywoodupplösningar så sitter man hela tiden och väntar på något oväntat som kommer runt hörnet i 120 knyck, men överraskningen uteblir. I kombination med att filmen är alldeles för lång resulterar det i att man efter några timmar istället börjar studera armaturen i taket.

Omdöme: Två handskrivna brev