Sherlock Holmes

Handling

Mästerdetektiven är tillbaka i en modern tappning.

Reines dom

Det senaste jag såg av Guy Ritchie var den hårdkokta actionrullen RocknRolla, så det kändes inte helt väntat att han skulle ta sig an den halvmossige detektiven.

Efter en snygg inledningssekvens knuffas vi direkt in bland Londons skumma gränder fram till 221 Baker Street. Den som förväntar sig en mordgåta på klassiskt engelskt manér behöver inte ens gå in i salongen, för i Ritchies tappning har Holmes förvandlats till en actionhjälte i stil med Jason Bourne. Regissörens förkärlek för snabba klipp och tagningar i slowmotion dyker givetvis upp och den klassiska piprökande detektiven i filthatt känns mycket långt borta. Historien är dessutom ganska medioker med inslag av ockultism och svart magi.

Men även om Arthur Conan Doyle säkerligen roterar som en propeller finns det några ljusglimtar. Robert Downey Jr är som väntat bra i titelrollen, om än en smula oortodox. Faktum är att hans prestation får Jude Law att kännas ovanligt blek som Dr Watson. Dessutom slår hunk-duon nytt världsrekord när de springer från Parlamentet till Tower Bridge på fem minuter.

Det känns alltså inte som en Sherlock Holmes-film, men bortsett från detta är det ändå en underhållande och välgjord rulle. Hade önskat mig mer rapp dialog mellan Holmes och Watson, men man kan inte få allt. Givetvis avrundas det hela med ett skamlöst upplägg för en uppföljare.

Omdöme: Tre kotknäckande detektiver