Shaun of the Dead

Handling

Staden börjar plötsligt fyllas av zombies och Shauns enda utväg är att ta sig till den lokala puben.

Reines dom

Det här är något så ljuvligt som en zombiesplatter med ironisk humor utan minsta tanke på självrespekt. Eller för att citera dess underbara tagline: ”A romantic comedy. With zombies”.

Den första halvtimmen är smått briljant. Vi ser en rad människor utföra repetitiva sysslor i ett zombieliknande tillstånd. Filmens titel står skriven på gatan framför en rad zombieliknande snubbar. Vi följer huvudpersonen Shaun som genomlider en vanlig tråkig dag på jobbet, utan att märka att en rad märkliga saker händer omkring honom. TV-sändningar visar katastrofscener, sirener tjuter överallt och radiosändningarna säger något om en rymdfärd som gått snett. Men Shaun går till stamhaket Winchester som vanligt och dränker sina sorger.

Morgonen efteråt är blykepsen ett faktum och han går ut på gatan för att handla en dricka. Där lyckas han galant undvika att se alla lik, blodfläckar och kraschade bilar som vittnar om ragnarök, för att inte tala om alla zombies som får syn på honom och börjar släpa sina ruttnande kroppsdelar i hans riktning.

Man skall skjuta dem i huvudet eller krossa deras hjärna

Snart står han dock öga mot öga med några zombies, vilket är en allt annat än behaglig upplevelse. Läget är riktigt illa, men så får Shaun och hans polare höra ett råd i en nyhetssändning. Nyhetsankaret avslöjar Den Stora Hemligheten Med Zombies, vilket redan din mamma förklarade när hon varnade dig för zombies som liten, att man skall skjuta dem i huvudet eller krossa deras hjärna. Inte så subtilt, men det funkar.

Med undantag av Bill Nighy är det en okänd skara skådespelare, men de gör ett bra jobb. Givetvis är det hela fullproppat med små roliga detaljer, som när musik från bandet Zombie Nation spelas i bakgrunden, och Coldplay dyker upp för att delta i insamlingen Zombaid.

Efter en originell inledning tappar filmen tyvärr tempo rejält och blir för en stund en dussinsplatter med alla typiska klichéer som genren har att bjuda på. Men totalt sett är det ändå en frisk fläkt i den något inrutade zombiegenren, så det går inte riktigt att dubbeldissa den här gången.

Omdöme: Fyra baseballträn