Kingdom of Heaven

Handling

Den fromme smeden från landet lockas med till Jerusalem på korståg och blir där en viktig bricka i spelet om staden.

Reines dom

Ridley Scott återvänder med konceptet från Gladiator. Blanda lite historiska miljöer med ett färgstarkt persongalleri och några blodiga bataljer, och vips har han skapat ännu en publikdragare.

Det hela börjar med att korsriddaren Godfrey dyker upp i en liten by för att leta upp sin son Balian. Denne erbjuds att följa med till det heliga landet, och trots att han initialt avböjer bär förstås alla hans vägar till Jerusalem. Redan under resans gång upplever han många saker och väl på plats i den heliga staden blir han snabbt en maktfaktor som får de gamla härskarna att hålla ögonen på honom.

Persongalleriet går som sagt inte av för hackor. Orlando Bloom är helt ok i huvudrollen. Liam Neeson och Jeremy Irons är perfekta som gråstinna riddare och Ghassan Massoud är en mycket intensiv Saladin. Överlag är det idel goda insatser vart man än vänder kameran och man får sympatier för båda lägren. Staden Jerusalem är snyggt gjord.

De trötta krigarna är lortiga och dör av törst på ett ytterst oglamoröst sätt

En annan sak jag gillar är att krig porträtteras som det elände det är. I filmer som Troja springer skäggiga karlar runt i blänkande harnesk och pratar sig trötta om den gudomliga ära som väntar dem. I den här rullen är det istället religion som är den tändande gnistan och det är ständigt en massa damm i luften. De trötta krigarna är lortiga och dör av törst på ett ytterst oglamoröst sätt. Kudos till Scott för att han infört flera sega partier istället för ännu en meningslös stridsscen.

Omdöme: Tre katapulter