Hide and Seek

Handling

Efter sin frus självmord drar sig en psykolog undan till landet med sin lilla dotter.

Reines dom

Ännu en film i Shyamalans kölvatten. Robert De Niro spelar psykologen som flyttar från lägenheten på Manhattan till ett kråkslott ute på vischan för att hans dotter skall få miljöombyte efter det tragiska dödsfallet. Hon tog givetvis mammans självmord ganska hårt och har slutit sig för kontakt utifrån, till pappans stora förtret. Plötsligt börjar hon leka med någon som hon hemlighetsfullt kallar för Charlie. Det visar sig snart att denne Charlie inte är någon snäll person, snarare en mordisk rackare.

Men vem är Charlie och vad har han för relation till dottern? Och den viktigaste frågan av dem alla: Varför envisas alla rollfigurer i denna typ av film med att ensamma gå ner i mörka källarutrymmen mitt i natten, enbart utrustade med en dålig ficklampa?

Historien är inte så dum, men genomförandet faller så småningom platt till marken. Regissören lyckas nämligen inte hålla ihop de olika trådarna och de logiska luckorna är tyvärr förbluffande stora. Men om den inte hade varit ologisk, vriden och allmänt omöjlig skulle Le Grand Plot Twist kanske upptäckas efter fem minuter. And we can’t have that, can we?

Dakota Fanning är fullkomligt lysande som dottern Emily. Famke Janssen och Elisabeth Shue gör solida gästspel och Robert De Niro är alltid Robert De Niro. På det hela taget underhållande för stunden, men stäng av all logik du har innan filmen börjar. Nu var det lyckligtvis bara fyra personer inne i salongen på Karlskogabiografen, så jag kunde roa mig med att göra skugghundar på duken utan att bli utslängd.

Omdöme: Två gula regnrockar