Freddy vs Jason

Handling

Den gamle ishockeyspelaren Jason möter drömmonstret Freddy i en battle royale.

Reines dom

Efter tio delar av "Fredagen den 13:e" och sju delar av "Terror på Elm Street" kunde man ju fråga sig hur länge de här serierna skulle hålla på. Nu har filmbolagen insett hur man kramar ut de sista dropparna av det hela genom att helt enkelt kombinera dem på känt superhjältemanér. Det finns inget som får sådan fart på fanboysen som Superman vs Batman, Spiderman vs Wolverine eller varför inte Alien vs Predator?

Fanboysen slickar säkert rutan när de båda brakar samman och sliter varandra i stycken

En jämförelse med de båda filmserier som det hela baseras på är förstås oundviklig. Scenerna med Jason är precis vad man kunde vänta sig: Stor tyst kille går runt med en rejäl machete och slaktar hånglande ungdomar. Det molekyltunna konceptet har uppenbarligen fungerat i tio filmer, så varför överge ett vinnande koncept?

Däremot haltar avsnitten med Freddy, just för att han är en metafysisk karaktär som är minst sagt luddig i kanterna till skillnad från Jasons vassa attityd (pun intended). Han skall ju ha en hel arsenal av dräpande (ursäkta igen) one-liners, men här är han mest tråkig. Fanboysen slickar säkert rutan när de båda brakar samman och sliter varandra i stycken, men jag försöker förgäves kväva en gäspning.

Bland de tveksamma höjdpunkterna finns scenen där en flicka skall ge Jason mun-mot-mun-metoden för att rädda honom från att drunkna. Hon lyfter på masken och det är minst sagt ingen vacker syn.

Omdöme: Två odödliga elakingar