Apocalypto

Handling

Ett gäng mayaindianer tas tillfånga och förs till huvudstaden som slavar, men ödet har något annat i beredskap för den mäktiga civilisationen.

Reines dom

Mel Gibson är tillbaka med en ny tortyrrulle. Efter stormen kring Passion of the Christ kanske man kunde tro att han skulle krypa under en sten och ägna resten åt livet åt att göra röstskådespeleri till Bumbibjörnarna, men icke. Han slår helt enkelt tillbaka med dryga två timmar fyllda av blod, våld och lemlästning.

När jag först hörde talas om Gibsons projekt trodde jag att det skulle vara conquistadorerna som stod för slakten, men de dyker inte upp förrän i slutscenerna. Precis som det inledande citatet säger: en framstående civilisation kan inte erövras utifrån innan den har förstörts från insidan.

Det hela utspelar sig i Yucatan runt år 1500. Vi följer en samling jägare och deras familjer i deras vardag, strax innan deras by skövlas av en annan stam och de förs iväg som slavar. Snart blir det uppenbart att den en gång så högtstående mayakulturen är på dekis och de feta översteprästerna genomför desperata blodoffer för att vända trenden och få bra skördar.

John Rambo förflyttad till djungelmiljö

Till skillnad från epos som Gladiator har man försökt få en realistisk prägel på miljöerna, så istället för blänkande tempel fyllda av ädla människor skildras huvudstaden som en lortig håla med små pyramider här och där. Stundtals känns det som att kolla på First Blood med John Rambo förflyttad till djungelmiljö, men det är faktiskt inte helt uselt. Flera scener är spännande och den extrema realismen gör att ingen lämnar salongen oberörd. Men vad är grejen med Gibson och allt detta sadistiska övervåld egentligen?

Publiken var minst sagt blandad. Dels fanns det småtjejerna som storgråtandes lämnade salongen efter en kvart, dels fanns det grabbgänget som skrattade rått när de mest blodiga scenerna ägde rum. Känsliga personer bör nog fundera en extra gång innan de kollar på Apocalypto.

Omdöme: Tre pilgiftsgrodor