Alien vs Predator

Handling

Predators anländer till Jorden för att slåss mot aliens och några människor hamnar givetvis mitt i smeten.

Reines dom

Dags för tidernas monsterduell. Glöm Freddy vs Jason, Godzilla vs King Kong, Britney vs Christina och andra bleka kopior. Jag har sett fram emot det här ända sedan Danny Glover fick syn på en alienskalle inne i rymdskeppet i Predator 2 för ungefär tusen år sedan. Stora salongen på Rigoletto var fullsatt på premiärkvällen, som sig bör.

Predators gör rätt i att förvara henne i frysboxen som en gammal piggelin

Det finns en fånig ramberättelse för att motivera duellen. Tre predators, de stygga rastasnubbarna från yttre rymden, anländer till Jorden för att bekämpa slemmiga aliens i ett mandomsprov. Självklart är de större, tuffare och färggladare än någonsin. De hade dock inte räknat med att några puckade människor blandar sig i det hela och vägrar att bli värdar för hungriga facehuggers.

Snart sprider sig aliens i jaktlabyrinten och gör vad de gör bäst, medan de alltmer nervösa predatorerna går runt och letar efter sina vapen. Mamma Alien är större och läbbigare än någonsin, och predators gör rätt i att förvara henne i frysboxen som en gammal piggelin. Rymdisarna åker på riktigt mycket stryk men får "oväntad" hjälp av människorna de försökt använda som alienvärdar.

Givetvis är det här en dum actionfilm utan någon större finess. Storymässigt river man stora hål i allt som de tidigare Alien- och Predatorfilmerna mödosamt har byggt upp. Det finns fler logiska luckor och kronologiska kullerbyttor än jag kan räkna upp. Å andra sidan kan man kanske inte förvänta sig alltför mycket av regissören Paul W.S. Anderson, mannen som gav oss tveksamma titlar som Mortal Kombat och Event Horizon.

Som grädde på moset är scenen där huvudpredatorn bondar med kvinnliga hjälten (Alien Spice) så parodisk att publiken började applådera och skratta hånfullt. Ripley skulle springa cirklar runt denna wannabe. Det är välkryddat med små referenser, som att skeppet de reser med heter Piper Maru och att Bishop-originalet gör sitt klassiska knivtrick.

Finalen är som väntat bullrig och bombastisk, men ändå lyckades en kille på raden framför mig sova sig igenom hela slutet och blev väckt av en vaktmästare under sluttexterna. Slutet bäddar även för den givna uppföljaren "Alien vs Predatoralien – Whoever wins, we lose money".

Ingen fullträff med andra ord, men fast det var värt biljettpriset att få se en predator skjuta prick på aliens med sin axelmonterade granatkastare från Black&Decker.

Omdöme: Tre axelmonterade granatkastare