X-Men 3: The Last Stand

Handling

Jean Grey är tillbaka från de döda och i sitt instabila tillstånd försöker både Xavier och Magneto få över henne till sin sida, samtidigt som människorna lyckas finna ett botemedel mot mutantgenen.

Reines dom

Kryssgänget är tillbaka för tredje och kanske sista gången, så nu sparas det inte på krutet. Brett Ratner har tagit över regissörstolen efter Bryan Singer och Halle Berry charmade honom till den milda grad att Storm har fått tusen gånger mer utrymme än i föregångarna, på bekostnad av James Marsden som knappt syns alls. Berry är förstås lika intetsägande som vanligt trots den extra duktiden, vilket är ganska synd. Till skillnad från föregångarna känns Patrick Stewart aningen frånvarande och dominerar inte alls på samma sätt som i ettan och tvåan.

Även vanligtvis säkra kort som Hugh Jackman och Famke Janssen verkar oinspirerade och levererar inte det där lilla extra som de gjorde i föregångarna. Storyn känns också ofärdig och spretande. Lite extra putsning där hade nog inte skadat. Dessutom är filmen förvånansvärt kort med dagens mått mätt, så slutet kommer innan man hinner säga ”Jubilee”.

Tyvärr dök inte Gambit upp, men vi får se Vinnie Jones som Juggernaut springa genom väggar i en ful Jofahjälm och det är väl alltid något. Även Beast, Angel, Moira MacTaggart, Jamie Maddox och andra bekanta ansikten dyker upp.

Som i alla Marvelfilmer finns det små godbitar utspridda för de som har läst serierna såsom Kittys skridskor, Hanks ordspråk, Storms fight med Callisto, en fastball special med Colossus mot en Sentinel i en variant av Days of Future Past samt hinkvis med bekanta ansikten som skymtar förbi. Effekterna är lika coola som förväntat och det bjuds även på flera fina vyer över San Francisco.

Nu får vi se vad som händer framöver. Det senaste budet för tre dagar sedan från Avi Arad var att det skulle bli en Wolverine-spinoff samt eventuellt en film om unge Magneto. En X-Men 4 är alltså inte planerat, men med tanke på att trean drog in 196 miljoner dollar redan första fyra dagarna i USA behöver man inte vara telepat för att gissa varthän det barkar. Hoppas bara att det inte blir som med Matrixfilmerna, vars kvalitet blev omvänt proportionell mot filmens nummer i serien.

I väntan på nästa tittarstorm, njut av denna värdiga avslutning och glöm inte att sitta kvar efter sluttexterna för en liten extrascen.

Omdöme: Fyra flygande broar

Kommentarer inaktiverade.

Senaste

Kategorier

Årgångar