X-Men 2

Handling

En specialstyrka slår till mot Xaviers skola och mutanterna tvingas fly.

Reines dom

Redan de första sekunderna händer det saker. Nya tillskottet Nightcrawler, en blåmålad Alan Cumming med underhållande tysk brytning, skuttar högoktanigt runt inne i Vita Huset till tonerna av Mozarts Rekviem. Det sätter en fartfylld nivå som resten av filmen förgäves försöker komma ikapp.

Till skillnad från första filmen spretar handlingen åt alla håll samtidigt och det dyker upp nya ansikten överallt med en i bästa fall undermålig introduktion. Samtidigt tycker jag att det utgör rullens styrka. Allt pretentiöst introduktionsbjäfs klarades redan av med bravur i föregångaren, så här handlar det istället om att klämma in så många underhållande scener som möjligt. Vilket man har lyckats med över förväntan. En liten glimt av Wolverines förflutna ute i skogen, eldsnubben Pyro luntar polisbilar och spektakulära kraftprov från de något mäktigare mutanterna Jean Grey och Magneto.

Skådespeleriet är lika bra som i ettan och det är intressant med de förändringar som har skett sedan dess. Plötsligt har Hugh Jackman och Halle Berry blivit storstjärnor och dominerar filmaffischen. Jackman är lika lysande som i första filmen, men Berry lyckas inte göra mycket av sin rollfigur denna gången heller. Veteranerna Patrick Stewart och Ian McKellen har något mindre roller än senast, men gör givetvis ett lika bra jobb som man förväntar sig av dem. Självklart kommer det snart en tredje X-rulle.

Omdöme: Fyra repor på väggen