The Others
Handling
En kvinna lever i en ödslig herrgård med sina två barn, som bär på en mystisk sjukdom.
Reines dom
Efter en halvtimme insåg jag att jag inte riktigt tillhörde filmens målgrupp, till skillnad från många i salongen. När tjejen bredvid mig gömde huvudet mellan knäna och högljutt mässade "jag klarar inte mer, jag klarar inte mer" satt jag mest och funderade på annat. Jag är nog för rationell för den här typen av film.
De omtalade rysareffekterna bygger på gamla kända knep: Stråkmusiken höjs, vinklarna tätnar, ljuset minskar, rollfiguren zoomas sakta in… och pang! För att inte tala om den snudd på utslitna användningen av dimma och gravstenar. Det är inte precis någon turistinbjudan till Jersey heller. Det enda man ser av ön är några skumma träd och en löjligt tät dimma. Och så förstås La Grande Plot Twist på slutet. Det börjar bli ganska tjatigt med sådana nu för tiden. Nästa stilgrepp för att överraska publiken blir antagligen att INTE ha en Plot Twist.
Trollhättevagabonden Nicole Kidman och resten av gänget gör dock en god insats och fotoarbetet är anmärkningsvärt enhetligt. Beväpnad enbart med några stearinljus lyckas regissören skapa en trovärdig stämning, men det räcker inte riktigt ända fram.
Omdöme: Tre stearinljus
Sofias dom
Intrycket man får är inte rädsla utan snarare sinnessjukdom
I mitt tycke har den här filmen egentligen bara ett aber. Nicole Kidman heter det. Den bygger nämligen väldigt mycket på att hon skall övertyga oss om att hon är rädd. Livrädd. Oförklarliga saker händer i hennes hus, låsta dörrar öppnas, pianon börjar spela och dessutom hör hon röster. Problemet är bara att hon inte lyckas förmedla skräck. Visst, hon är likblek och springer runt och stirrar med vidöppna ögon, men intrycket man får är inte rädsla utan snarare sinnessjukdom.
Bortsett från att Kidman inte riktigt övertygar är det här en fenomenal skrämselrulle. För det första är den mycket vackert filmad. Spelet mellan ljus och skugga är nästan hypnotiserade och det är en rolig twist att det är mörkret som är tryggheten, det säkra, till skillnad från "vanliga" spökfilmer. Dessutom är de andra skådespelarna fenomenala och om man saknar rädsla i Kidmans flackande blick så får man det i överflöd i andra scener, särskilt de med barnen.
Jag tycker att regissören är mycket smidig när han med små medel lurar oss att jaga upp oss själva. Det är naturligtvis en standardkrydda i skräckfilmer men här görs det väldigt elegant och lågmält. Hela filmen är nästan som ett konstverk. Trots att jag inte riktigt gillar Nicole Kidman (årets underdrift) och att jag var ganska säker på hur filmen skulle sluta (ja, jag hade rätt!) tyckte jag faktiskt att The Others var en riktigt, riktigt, riktigt bra film.
Omdöme: 4