Terminator 3

Handling

Två robotar skickas tillbaka i tiden för att döda respektive skydda John Connor. Igen.

Reines dom

En gång i forntiden var jag och såg T2 på premiärdagen. I introt kom Arnolds namn fram ur ett gigantiskt eldhav, samtidigt som det mäktiga Terminatortemat spelades. Första raden ställde sig upp, skrek "Arnold! Arnold!" och vevade med armarna. För att vara helt ärlig, det var inte riktigt samma stämning när jag såg T3.

Inledningen börjar med en tyst och svart bioduk. Arnolds namn och titeln tonar halvdiskret fram i vitt. Sedan kommer i och för sig en kärnvapenexplosion, men då är det redan för sent.

Filmens stora besvikelse är John Connor. I T2 spelades han av den uppkäftige Edward Furlong, en Atari-bestyckad streetsmart kille som var mycket trovärdig. Den vuxne Connor skymtade bara förbi i en kort scen (eller två, om man räknar det alternativa slutet i Ultimate-versionen) men hann ändå vara rent ohyggligt intensiv.

I T3 har han ett decennium senare plötsligt ändrat karaktär och som ängslig eremit dragit sig undan världen, vilket förstås funkar lite halvkasst. Glöden är borta och han verkar flumma runt på sparlåga. Vad hände egentligen där i mitten? (Samma fundering gäller för övrigt Anakin Skywalker, som gick från altruistisk sjuåring via gnällig tonåring till hinkhuvad massmördare…)

Tidernas första rulle med en mördarrobot som använder rullator

Allas vår Arnie är däremot mer robotaktig än någonsin. Kanske det beror mer på hans hjärtoperationer än på hans långa erfarenhet som karaktärsskådespelare? Redan nu ser jag framför mig fortsättningen på historien i T4 – tidernas första rulle med en mördarrobot som använder rullator.

Kristanna Loken är hyfsat cool som sexig robot i röd skinnjacka. Däremot drabbas hennes rollfigur av Jasonsjukan, då hon går i lugn takt efter sina offer och kommer ifatt dem trots att de springer för livet. En robot som klarar av att prata med datorer via mobiltelefon och fjärrstyra bilar med tanken borde väl kunna se det logiska i att istället springa ifatt bytet och utföra sitt uppdrag på en bråkdel av tiden.

Nu skall jag gnälla lite på tidsresor igen. Det är nämligen så att enligt gammal god Terminatortradition dyker mördarrobotarna upp nakna inuti en slags energisfär, eftersom "endast mänsklig vävnad kan ta sig igenom" (en nödförklaring för varför man inte tar med sig gigantiska vapen från framtiden). Jaha. Så Arnies hud döljer effektivt det faktum att han är till största delen gjord av metall? Och den där T1000 som var gjord av flytande metall? Och så nu den där Terminatrix som skuttar runt naken på Rodeo Drive? Puh-leez. Med tanke på hur inkompetenta de där robotarna egentligen är så kanske T4 istället handlar om hur man fyller ett valkadaver med en sällan skådad arsenal av vapen från framtiden? Kom ihåg var du läste det först.

Det är kanske lite orättvist att jämföra med T2 hela tiden, men det går inte att undvika. Speciellt inte när manusförfattarna envisas med att ha en i det närmaste identisk handling med samma typ av skämt. T2 hade en röd tråd genom sig och lyckades med konststycket att oavbrutet behålla åskådarens fulla uppmärksamhet. T3 hackar betydligt i såväl handling som logik, för att inte tala om engagemang.

Omdöme: Två nakna tidsresenärer

Kommentarer inaktiverade.

Senaste

Kategorier

Årgångar