Sky Captain and the World of Tomorrow

Handling

Samtidigt som framstående forskare kidnappas runt om i världen dyker det upp stora robotar och attackerar New York, vilket undersöks av en reporter och ett flygaräss.

Reines dom

Det har varit ovanligt mycket buzz kring den här filmen på nätets vanligaste nördkanaler. Kanske för att det är en gammal hederlig matinéfilm med robotar, flygare och futuristiska miljöer. Regissören hade aldrig varit i New York men han återskapade trettiotalets stadsmiljö utifrån gamla fotografier. Resultatet är mycket snyggt och fotot påminner om gamla fotografier, matt och fullt av lyster. Han har strött ut kärleksfulla referenser över hela filmen, som t.ex. numret 1138 på en betydelsefull dörr. Det hela känns som ett avsnitt av den gamla tecknade tv-serien med Stålmannen.

Storyn andas film noir lång väg. Forskarna försvinner en efter en och den enda ledtråden man har är namnet på den mystiske Dr Totenkopf. Kan det ha något att göra med de stora robotar som attackerar New York? Reportern Polly Perkins börjar nysta i det hela och möter flygaren Joe Sullivan på vägen. Via spännande miljöer som Himalaya och tropiska öar kommer de allt närmare sanningen, men vägen kantas av elaka mekaniska monster.

Jude Law är ok men långt ifrån sin förmåga när han gestaltar flygarässet Joe Sullivan, även känd som Sky Captain. Rollen påminner starkt om allt från Biggles och Rocketeer till Indy Jones och Rick i Mumien.

Angelina Jolie är cool som kaxiga kaptenen Franky Cook, en luftens motsvarighet till Honor Harrington som på många sätt påminner väldigt mycket om Nick Fury. Stella McCarthy designade kläderna till Jude och Gwyneth, men jag undrar vem som gjorde Angelinas, för de är snyggare.

Att heja på Totenkopfs robotar så fort hon dyker upp i bild måste vara ett dåligt betyg

Gwyneth Paltrow gör en mindre smickrande roll som spånet Polly Perkins, ett slags irriterande sidekick till Sky Captain. Deras tidigare relation tas upp hela tiden på ett fånigt utdraget sätt och blir ett taskigt substitut för bra manus. Att heja på Totenkopfs robotar så fort hon dyker upp i bild måste vara ett dåligt betyg.

Som en oväntad bonus dyker Laurence Olivier upp som den mytiske Totenkopf. Men vänta, är inte han död? Jovisst, men det hindrar inte de rusiga filmskaparna. Härnäst kommer vi säkert få se Humphrey Bogart som den nye James Bond och Charlie Chaplin leka charader med Jim Carrey.

Det finns även ett gäng omänskliga aktörer som tar stor plats. Totenkopfs robotar åker runt och ställer till elände på väl valda platser med sina löjliga vapen, vars skräckfaktor är i klass med tama fotontorpeder från tidiga Star Trek-avsnitt. Järnjättens kusiner känns serieaktiga och antika, vilket säkert var väl planerat. Deras marsch uppför 5th Avenue är en mäktig inledning på filmen.

För att vara ett snyggt och lagom IQ-befriat matinéäventyr är det här ganska bra, men tyvärr har man tagit ut svängarna och försökt glida in på andra genrer. Filmen skulle vara så mycket bättre om den inte spretade åt alla tänkbara håll, för i en närmare jämförelse med prylarna i James Bond eller äventyren i Indiana Jones förlorar den stort.

Omdöme: Tre ögonlappar

Kommentarer inaktiverade.