Miami Vice

Handling

Så nådde remake-trenden fram till Miami Vice, åttiotalsserien om snutarna Crockett och Tubbs.

Reines dom

De flesta minns väl åttiotalsserien om Miamisnutarna Sonny Crockett och Rico Tubbs, affischpojkar för den tidens klädmode som lade grunden till en hel del andra serier. Det som gjorde att jag faktiskt hade förväntningar på denna remake var att den skulle regisseras av Michael Mann, mannen bakom bra saker som Collateral och Heat, för att inte tala om det faktum att han faktiskt var producent för den gamla Miami Vice-serien.

Vid några få tillfällen kommer en igenkännande känsla tillbaka, men i övrigt är det en i grunden annorlunda remake. Nog för att jag inte direkt saknar pastellfärgade tshirts och vita loafers, men utan exempelvis Jan Hammers musik är det helt enkelt inte Miami Vice. Då tycker jag att man istället kunde gjort en helt ny film, istället för att försöka åka snålskjuts på en gammal goding.

Colin Farrell är fel på så många sätt

Man har försökt få en mörk och tät stämning, men misslyckas tyvärr främst på grund av att rollfigurerna misslyckas totalt med att engagera. Duktige Jamie Foxx funkar bra som Tubbs men Colin Farrell är fel på så många sätt. Inte minst är han alldeles för fysisk för rollen. Man bryr sig helt enkelt inte det minsta ifall han skulle råka bli sprängd i bitar, till skillnad från gamle Crockett där man t.o.m. brydde sig om hans husdjursalligator Elvis.

I övrigt har man försökt slänga in flådiga båtar, snygga bilar och ett antal pistoler som avfyras hit och dit. Bortsett från Miamis ruffigare delar skymtar Ciudad del Este i Paraguay förbi och är precis så omysigt som jag minns det, komplett med pumphagelvakter.

Inte ett komplett misslyckande, men för att vara en remake känns det bara fånigt. Gör en helt ny film nästa gång istället.

Omdöme: Två trista snutar