Hittade 14 dissningar, visar 1-10.
Sacha Baron Cohen första film om Ali G var så usel att jag och min dissarkollega stängde av efter nån kvart. Filmen om Borat hade sina poänger och när jag såg den på ett flyg från Singapore blev en tysk affärsman bredvid mig så exalterad av deras nakna brottningsscen att han höll på att trilla ur stolen. Så det här kunde egentligen sluta hur som helst.
Av någon anledning fick man för sig att damma av en spionkomedi från sextiotalet. Steve Carell spelar huvudrollen som den klantige agenten Maxwell Smart, men slapstickhumorn blir aldrig engagerande och det känns mestadels avslaget. Veteraner som Terence Stamp och Bill Murray dyker upp men de hade gjort bättre i att stanna hemma.
Radarparet från Shaun of the dead, Simon Pegg och Nick Frost, återvänder och spelar ännu en gång med en naturlighet som många skådespelare skulle kunna offra sin botoxpanna för att själva lyckas med.
Jag var inte direkt entusiastisk inför Sacha Baron Cohens senaste projekt. Förra gången han gjorde en långfilm av en av sina påhittade karaktär resulterade det i en av världshistoriens uslaste rullar, Ali G indahouse. Nu har turen kommit till Borat, den totalt hämningslöse Kazakstanske reportern. Karaktären Borat baseras på en snubbe som Cohen mötte i Ryssland. Undrar vad denne tycker om Borat-filmen?
Tim Burton är tillbaka och den här gången har han tagit sig an en gammal barnbok av Roald Dahl. Namnet Burton borgar för magi, men frågan är om han inte tagit sig vatten över huvudet den här gången?
Bill Murrays karriär har som bekant fått en renässans efter Sofia Coppolas underbara Lost in Translation, och jag fick intrycket att den här filmen kunde vara en angenäm upplevelse. Jag hade fel.
Jag minns när vi spelade duttboll i mellanstadiet, inte helt olikt filmens dodgeball. En skillnad mot filmen var att gympaläraren inte kastade skiftnycklar på oss, men det kanske är nya vindar som blåser på dagens skolor? Ett gäng halvlosers slår sig samman för att vinna en dodgeballturnering. Det finns bara ett litet problem: De har aldrig spelat dodgeball tidigare. Oväntad hjälp anländer dock i form av gamle dodgeballlegenden Patches O’Houlihan, som har flera av filmens bästa oneliners.
De flesta känner till Jules Vernes bok och historien om hur Phileas Fogg slår vad om att kunna ta sig runt klotet ganska så snabbt, får sällskap av sin betjänt Passepartout och upplever en mängd äventyr på resan. Ungefär där tar likheterna slut. Fogg spelas av komikern Steve Coogan och är en smågalen uppfinnare, men det som verkligen förändrar allting är hans franske betjänt som plötsligt har förvandlats till asiatisk kampsportsexpert i Jackie Chans skepnad.
Jim Carrey är tillbaka med besked. Hans rollfigur Bruce upplever sitt liv som otillräckligt och finner det lättare att skylla allt på Gud än att ta tag i sig själv. Gud, spelad av Morgan Freeman, uppmärksammar det hela och låter Carrey få gudomliga krafter för att se om han klarar av jobbet bättre än originalet.
Detta är en slags hyllning till de gamla hederliga monsterfilmerna. Karaktärsfaunan är komplett med tonårsbimbon som har "dead meat" tatuerat i pannan, den stöddige bikersnubben och en tankspridd forskare.
Sida: 1, 2.