Dissningar inom kategorin Brott och straff

Sherlock Holmes

Det senaste jag såg av Guy Ritchie var hårdkokta actionrullen RocknRolla, så det kändes inte helt väntat att han skulle ta sig an den engelske mästerdetektiven.

Angels and demons

Efter succén med Da Vinci var det självklart att Dan Browns tidigare alster också skulle bli film. Nu var väl i och för sig inte boken något litterärt mästerverk, men den förtjänar ett aningen bättre öde än detta.

Burn After Reading

Bröderna Coen är tillbaka med ännu en skruvad dramakomedi, men det är lika bra att säga det direkt: Det är ingen ny Big Lebowsky. Inte heller är det lika gravallvarligt som deras senaste alster No country for old men, utan nånstans i mitten. Jag känner att för varje film som går blir jag allt mindre förväntansfull på vad de ska kläcka fram härnäst ur sina sjuka hjärnor.

X-Files 2

För tio år sedan såg jag den första XFiles-filmen på premiärdagen. Det var nästan religiös stämning i salongen och folk applåderade första gången som både Mulder och Cancer Man visade sig. Ett decennium senare blåser andra vindar. Att det skulle komma en uppföljare på nittiotalets banbrytande serie sågs mest som intressant kuriosa och tyvärr lär inte den här filmen väcka liv i arkiv kryss.

American Gangster

När jag fick höra talas om den här filmen kom jag att tänka på Michael Manns Heat från 1995. Den gången såg man fram emot mötet mellan Pacino och De Niro, som visade sig vara en ynka kvarts fikadialog på ett hak. Den här gången är det Ridley Scott som tussat ihop Denzel Washington och Russell Crowe på varsin sida av lagen. Även denna gång är det förstås en besvikelse och de båda giganterna möts först på slutet.

Ocean’s Thirteen

Det gamla vanliga gänget repriserar sina roller från ettan och tvåan. George Clooney, Brad Pitt, Matt Damon, Andy Garcia, bla bla bla. Många kända namn på affischen men de flesta verkar se den här filmen som en vanlig dag på jobbet utan några speciella utmaningar. Givetvis är det inte tal om något storartat skådespeleri utan de går mest runt och ler överlägset i svindyra skjortor. Den ende som gör något mer än så är Brad som äter något i varenda scen. Fast å andra sidan har de alla skäl i världen att le eftersom de har ett flyt som får självaste James Bond att verka otursförföljd.

Zodiac

David Fincher är mannen bakom mästerverk som Se7en och Fight Club, men den här gången har han tagit sig vatten över huvudet. De två nämnda filmerna kändes fräscha när de kom men Zodiac är mest trött och oengagerande. Man kan ju undra vad han tänkte när han valde att göra ännu en filmatisering av ett olöst fall från 60-talet?

The Departed

Så fick Martin Scorsese sin regissörs-Oscar till sist. Efter filmer som Raging Bull, Taxi Driver och Goodfellas får han plötsligt den gyllene gubben för en film med DiCaprio… Ironin är inte direkt dold och det känns lite lagom uppgjort, men Martin är säkert glad ändå och Academy-juryn har fått rensa sitt dåliga samvete.

The Black Dahlia

Brian De Palma är äntligen tillbaka, men frågan är om han inte tagit sig vatten över huvudet den här gången. Han har försökt göra en slags film noir i 40-talets Los Angeles, baserad på en bok av James Ellroy. Filmen är stundtals mycket snyggt filmad och det såg nog ut som ett säkert kort på pappret, men sedan gjorde verkligheten intrång. Någon råkade casta Josh Hartnett i huvudrollen och därmed föll allt som ett korthus.

The Prestige

Detta känns som en högljudd Hollywoodvariant av The Illusionist med en riktigt populär rollista. Inte helt olikt när Armageddon tävlade med Deep Impact om att vara först ut med samma manusidé. De välbekanta namnen Hugh Jackman och Christian Bale spelar två magikerhunkar som båda slåss om titeln som stans bäste trollkarl. Från början är trollkarlarna kollegor, men efter att ett trick gått dödligt fel börjar ett frö av hat gnaga på deras vänskap och en sund tävlingsinstinkt förvandlas till manisk besatthet.

Fler sökresultat

Sida: 1, 2, 3.

Senaste

Kategorier

Årgångar