Iron Man

Handling

En cynisk vapentillverkare inser plötsligt att krig är fel och bygger en beväpnad rustning för att bli superhjälte.

Reines dom

Floden av Marvel-filmatiseringar tar verkligen aldrig slut. Nu har de kommit farligt långt ner i säcken av bortglömda figurer, men det verkar som om man håller på att damma av ännu fler gamla stofiler ur Marvels femtioåriga seriehistoria. Iron Man är en av de där udda hjältarna som inte riktigt passat för vita duken tidigare, men berusade av framgången med filmerna om X-Men och Spiderman satsar man nu alltså hejvilt på allt som man hittar på golvet.

Iron Man handlar alltså om en playboy som lever gott på att tillverka vapen, men efter att han själv hamnar i kläm på grund av sina egna produkter så blir han rättrådig över en natt och börjar kämpa på de godas sida. Han är inte bara rik och berömd, utan även en rackare på elektronik och bygger därför en rustning med fler finesser än en fjärrkontroll.

Robert Downey Jr är helt perfekt i huvudrollen men Gwyneth Paltrow får ännu en våproll. Filmen är såklart anpassad för tonårsgrabbar, men inte på riktigt samma överdrivna nivå som Transformers. Som i alla Marvel-filmatiseringar har gamle Stan Lee fått en cameoroll, och rustningen i början är en fin nick till hur det såg ut i de tidigaste numren av serietidningsförlagan.

Men alla dessa superhjältefilmer börjar gå på rutin vid det här laget och ingen verkar anstränga sig för att göra en bra film utan försöker bara pressa ut så många som möjligt.

Omdöme: Två buckliga plåtniklas