Hulk

Handling

Grön kille med attitydproblem spräcker skjortor och kastar stridsvagnar.

Reines dom

Förnuft och känsla. Crouching Tiger. Gissa den tredje. Ang Lee är inte känd för några konservativa drag vad gäller val av filmprojekt, men frågan är om han inte tagit sig vatten över huvudet den här gången.

Hulk. En stor, grön och arg snubbe som hoppar runt i öknen och utbrister gutturala läten. Visst låter det som en utmärkt grogrund för ett popcornsvänligt manus? Jag tror att en majoritet av biobesökarna kommer att besviket vandra ut från biosalongen, för Lee har nämligen valt att överkrydda handlingen med en freudiansk underton som blir tjatig i längden.

Det aningen röriga fotot kryllar av inramningar och rutindelningar. Till en början är det nästan intressant och bidrar till ökad serietidningskänsla, men snart känns det mest krystat och upprepande.

Skådespelarna gör åtminstone sitt jobb. Jennifer Connelly snudd på upprepar sin roll från Beautiful Mind och Nick Nolte är härligt galen. Det var roligt att se Stan Lee skymta förbi. Likaså Lou Ferrigno, killen från den gamla tv-serien vars jobb bestod i att få en liter grön färg över kroppen och se arg ut. Undrar vad han tycker om den digitala hulken? Och så förstås till den eviga frågan: Varför spricker alla kläder som hulken har på sig, förutom hans byxor?

Omdöme: Två gammastålade paprikor

Senaste

Kategorier

Årgångar