Grabben i graven bredvid

Handling

Prydlig bibliotekarie möter kepsprydd mjölkbonde på kyrkogården och de inleder ett passionerat förhållande vilket leder till komiska kulturkrockar och uppslitande gräl.

Reines dom

Jag har bara två ord att säga. Tomas. Ledin.

Omdöme: En fånig svensk

Sofias dom

Det var inte helt förvånande Katarina Mazettis populära kärleksroman skulle förvandlas till film. Däremot kan man höja på ögonbrynen åt valet av regissör. Kjell Sundvall brukar mest ägna sig åt variationer på temat: desillusionerad polis måste göra det rätta för annars barkar allt åt helvete etc. Man kan ju inte påstå att han inte kan sitt hantverk, men hans filmer är ganska konventionella och linjärt berättade.

Grabben i graven bredvid utgör inget undantag. Tyvärr har både manusförfattaren och Sundvall uppenbara problem med att förvandla en bok som i princip bara består av inre monologer till en handlingsdriven spelfilm. Dialogen är styltig och hopplös och av bokens psykologiska spel finns ingenting kvar. I stället betonas kulturkrocken och klasskillnaderna till outhärdlighetens gräns och historien blir endimensionell. Något Mazettis roman verkligen inte var. Det enda som riktigt imponerar är huvudrollsinnehavarna Mikael Nykvist och Elisabeth Carlsson som mot alla odds lyckas skapa levande människor ur ett platt manus.

Det enda modiga med Grabben… är att soundtracket innehåller både dansmusik och Tomas Ledin. Något som är så oerhört fel att det blir rätt. I synnerhet eftersom det är ett enda stort up yours till alla credkåta, inavlade, kulturella stockholmsnarcissister. Bravo. Mer sådant önskas.

Fast. Filmen är inte särskilt bra ändå. Tyvärr.

Omdöme: 2 lurviga små kossor

Kommentarer inaktiverade.

Senaste

Kategorier

Årgångar