Dark Knight

Handling

Batman kämpar vidare med att rensa upp i Gotham men stöter på motstånd i den oberäknelige Joker.

Reines dom

Hypen kring den här filmen har varit minst sagt enorm. Många har tippat den som 2008 års bästa film och den har just nu förstaplatsen på IMDBs Top 250 efter 115000 röster. Heath Ledgers bortgång har givit massor av publicitet, eftertexterna tillägnar filmen till honom och många vill att han ska få en postum Oscar. Hallå? Reality check? Visst, det är en bra film men inte det mästerverk man skulle kunna tro.

Christian Bale är ganska träig som läderhuvan, men det är en effektiv kontrast mot Heath Ledgers Joker som är en liten boll av kaos. Jack Nicholsons pajas från 1989 är ett minne blott. Den nye Joker är oberäknelig och farlig, vilket de flesta i filmen snabbt får erfara. Tyvärr tror jag att den extra publicitet som filmen fick av Heath Ledgers tragiska öde även har en baksida. Man har så enormt höga förväntningar på hans rolltolkning att resten av skådespelarna drunknar. Men visst, jag erkänner att han är bra som Joker, även om 90 procent av hans skådespeleri består av att slicka sig runt munnen.

Märkligt nog har berättelsens givna frontfigurer hamnat i skymundan för en annan figur, Aaron Eckharts åklagare Harvey Dent. Han är Gothams vite riddare och det känns som om Batman och Joker ägnar filmen åt att kämpa om hans själ. Vi slipper Katie Holmes eftersom Maggie Gyllenhaal tagit över rollen som Rachel, men det är fortfarande en sorgligt menlös figur i det färgstarka galleriet.

Annars är allt som väntat. Batman bränner runt i sin tank och Bruce i sin Lamborghini. Actionscenerna är välgjorda och påkostade. Precis som i ettan har Nolan valt en mer realistisk framtoning. Batman kämpar vidare med sin råa Keysi-teknik, som snarare bryter ben än skapar ”KaPow!”-pratbubblor. Det hela påminner en hel del om Spiderman 2, eftersom man även där öser på med action utan vare sig mål eller riktning. Detta är ofta den förbannelse som drabbar uppföljare, eftersom själva introduktionen av figuren och dennes ursprung alltid ger en solid ramberättelse åt första filmen.

Tyvärr saknar jag en röd tråd genom handlingen. Man har så bråttom att komma igång att det startar direkt med action, inte ens några förtexter finns det tid för. Mitt i filmen trodde jag faktiskt att den var slut, men så tog det fart igen. När den sedan faktiskt var slut hade jag inte blivit förvånad om den fortsatt en timme till.

Men det är definitivt en av de mörkaste seriefilmatiseringar jag någonsin sett, vilket höjer betyget. Nolan har helt klart kört sin egen väg utan att bekymra sig om vilka figurer som skulle passa bra i ett Happy Meal.

Omdöme: Fyra voltande lastbilar

Kommentarer inaktiverade.

Senaste

Kategorier

Årgångar