Bridget Jones dagbok

Handling

En ung kvinna i sina bästa år försöker ta sig igenom livets alla bekymmer i jakten på Den Rätte.

Reines dom

Jag ansluter mig inte till de skaror som avgudar Helen Fieldings bok, även om den är ganska underhållande. Därför hade jag inga högt skruvade förväntningar på filmatiseringen och kunde därmed bli glatt överraskad. Det känns bra att inte behöva skrika ut ”boken är bättre”, och den fåniga slagsmålscenen kändes som det mest brittiska jag upplevt på länge.

Inte ens Hugh Grants närvaro kan solka filmen nämnvärt, kanske för att han här spelar slusken för omväxlings skull. Egentligen borde jag nämna Colin Firths insats, men om jag känner Sofia rätt kommer du att få läsa en hel del om Firth i hennes recension.

Helt enkelt en småmysig film utan större finesser.

Omdöme: Tre kramar

Sofias dom

Egentligen borde jag ha blivit besviken på Bridget Jones dagbok. Eftersom jag dyrkar Helen Fieldings roman med stor frenesi borde filmens alla omskrivningar, strykningar och tillägg i handlingen fått mig att bli rasande. För filmen om Bridget har faktiskt ingenting med boken om Bridget att göra. Den ultimata skildringen av en 30-årig singelkvinnas värld har nämligen förvandlats till en romantisk komedi om en vanlig kvinna som söker ”den rätte”. (vilket boken i och för sig också handlade om, men bara till viss del)

I övrigt avseende är det en mycket rar, underhållande och bitvis riktigt rolig film. Enkelt sagt: största delen av filmen sitter man och myser. Möjligtvis bortsett från slutet som tydligen skall vara romantiskt men som är alldeles för utdraget och komplicerat. Helt apropå vill jag bara påpeka att slagsmålet Reine inte gillade är den roligaste filmfight jag någonsin sett. Basta.

Att Hugh Grant brukar vara lite färglös när han snubblar omkring som Hjälte är ju allmänt bekant

Att Hugh Grant brukar vara lite färglös när han snubblar omkring som Hjälte är ju allmänt bekant. Spelstilen passar däremot mycket bra när han föreställer sliskig, otrogen hjärtekrossare.

Och att ha Colin Firth som Mark Darcy är perfekt. Helt perfekt. Det verkar inte finnas några män som förstår vad jag nu tänker förklara. Ända sedan Jane Austen skrev Stolthet och fördom har hennes mr Darcy varit själva sinnebilden för en äkta Romanhjälte. Mark Darcy är en inkarnation av mr Darcy och Colin Firth personifierar dem bägge. Därför är det så perfekt att han spelat dem bägge i olika TV- eller filmversoner.

Den som dock äger hela filmen är Renee Zellweger som inte bara lyckas framstå som 100 % engelsk utan även felfritt föreställer en nojlig, oglamorös och befriande oförnuftig huvudperson. Hon är förvånansvärt bra. Jag kan inte minnas en enda min eller tonfall som kändes falskt. Zellwegger lyckas inte bara med att vara 100 % engelsk, hon är även 100% Bridget. Fast kom ihåg att jag då talar om filmens Bridget. Det är den enda invändning jag har egentligen. Efteråt känner man sig lurad eftersom filmen skippat stora delar av både bokens innehåll och dess anda. Men jag antar att denna känsla endast är förbehållen oss som läst boken 4 ggr. Med lika stor behållning varje gång.

Omdöme: 4 Colin Firthar med lågande ögon och mörkt hår man bara vill dra fingrarna genom och rufsa till ochhmm

Kommentarer inaktiverade.

Senaste

Kategorier

Årgångar