Dissningar under år 2006

The Illusionist

Denna film är lätt att förväxla med The Prestige, den bullriga filmen om två konkurrerande magiker. Men till skillnad från sin kusin är detta en långsam och trollbindande charmig berättelse där subtila ledtrådar spelar mer roll än dyra effekter.

World Trade Center

Oliver Stone är ju inte direkt en man som är konflikträdd och nu är han tillbaka med ännu en film som många har åsikter om. Manuset påstås vara baserat på den sanna historien om två brandmän som begravdes under rasmassorna när WTC-tornen föll. Hur det än ligger till med den saken är det en väldigt amerikansk film han lyckats åstadkomma.

Scoop

Ännu en gång väljer Woody Allen att överge sitt älskade Manhattan och har castat Scarlett Johansson i London. Istället för förförisk amerikansk aktris (Match Point) så är hon denna gång en något tafatt journaliststudent. Tillsammans med magikerwannabeen Sid, spelad av Woody Allen själv, undersöker hon en ledtråd hon fått från en död journalist: Den omtalade tarotkortmördaren som sprider skräck i staden påstås vara aristokraten Peter Lyman, avslaget spelad av Hugh Jackman.

Miami Vice

De flesta minns väl åttiotalsserien om Miamisnutarna Sonny Crockett och Rico Tubbs, affischpojkar för den tidens klädmode som lade grunden till en hel del andra serier. Det som gjorde att jag faktiskt hade förväntningar på denna remake var att den skulle regisseras av Michael Mann, mannen bakom bra saker som Collateral och Heat, för att inte tala om det faktum att han faktiskt var producent för gamla Miami Vice-serien.

Casino Royale

Få Bondfilmer har väl varit så kritiserade innan premiären: Inte nog med att man filmar om en gammal film (det har ju hänt förut), utan man sätter in en ung och blond Bond. Fansen rasade men jag gillade idén.

Eragon

I kölvattnet efter Sagan om ringen och Narnia kommer nästa fantasyspektakel. Det baseras på en bok av Christopher Paolini som skrev den vid nitton års ålder. För den som har minsta lilla koll kommer det inte som en överraskning att det är ett lättsmält hopkok av de allra vanligaste ingredienserna i fantasysoppan.

Marie Antoinette

Det var något speciellt med fröken Antoinette. Det tyckte jag redan innan den där speciella tjejen var med i estet-treornas uppsättning av en pjäs med samma namn way back på gymnasiet. But that’s another set of video tapes, som Andy Garcia skulle uttryckt det. Nu tänker jag istället skriva lite om Sofia Coppolas filmatisering av det hela.

Lady in the Water

Så var det dags för femte filmen av Shyamalan och nu börjar det väl räcka snart. Sjätte Sinnet var ju helt ok men sedan gick det snabbt utför. Den här rullen är inte helt oväntat hans sämsta. När jag tog en titt på framtida filmer i början av året så utmanade jag Shyamalan att hålla sig borta från en massa plottwistar. Han måste ha hört mig för den här gången finns det inga sådana. Med andra ord, det mest karaktäristiska kännetecknet hos hans filmer har försvunnit men han har tyvärr glömt att lägga till något annat.

New York Waiting

Eftersom jag dyrkar Lost in Translation så såg jag fram emot den här rullen med ganska stora förväntningar. Till viss del var filmen ungefär som väntat: En slags kombination av Lost in Translation och Before Sunrise. Med andra ord: Långsam, charmig och förutsägbar.

Superman Returns

Innan filmen började visades trailern för Miami Vice, vilket klargjorde en viktig skillnad: Båda är remakes av välkända ikoner, men regissörerna har valt olika väg. Michael Mann har valt att droppa Don Johnson, hans vita loafers och musiken av Jan Hammer. Superman däremot är en annan femma.

Fler sökresultat

Sida: 1, 2, 3.

Senaste

Kategorier

Årgångar